21! Vuxen nu?
Hej, hej och hallå!
Klockan är ju faktiskt över tolv och det betyder att det är min födelsedag nu. Det känns inte riktigt så. Brukar alltid vara överdrivet exalterad över dagen då jag ska få paket, äta tårta och öppna fler paket. Plus få frukost på sängen.
Imorgon ska jag jobba. Och nog fira en stund med familjen. Får nog lite frukost på sängen av Toni. (OK, det kommer jag få, för det har jag sagt.) Har gjort en Devils choclate cake med lakritsmousse att ta med till jobbet. Tårta åt vi idag, som min chef hade gjort. Paket kommer jag kanske få på fredag. Det är inte lika magiskt.
När jag var liten, när pappa inte var på ISO-möten någon annanstans i världen, brukade vi alltid ligga dagen före min födelsedag och säga att "idag, Viktoria, är det sista dagen du är 8 år gammal. Hur känns det? Vad minns du bäst sen du fyllde år sist?". Nu brukar jag alltid ligga dagen före jag fyller år och tänka för mig själv, när jag ligger nerbäddad i sängen att "nu, nu är det sista dagen jag är 20".
Och jag vet inte riktigt hur det känns, om jag ska vara ärlig. Det känns lite tråkigt att faktiskt betraktas som vuxen nu. Nu ska jag ta ansvar för allt möjligt, typ ha ett fast jobb, ha en egen katt, betala hemförsäkring och sånt (fast det har jag ju vid närmare eftertanke gjort ett bra tag nu). När jag var typ 10 och i hemlighet lekte med Barbie-dockor med lillasyster trodde jag ju en 18-årig docka mycket väl kunde ha en 6-årig dotter. Oklart hur jag tänkte där. Men jag tänker i vilket fall inte skaffa några barn än på ett bra tag, även om det verkar som att man mycket väl kan göra det när man är 21.
Det är å andra sidan kul (tror jag) att jag nu får dricka alkohol i USA. Vet inte riktigt vad jag ska med det till, bara.
Vad har varit bäst sen jag fyllde 20, då?
Fick ju börja min tjugonde födelsedag med att vakna upp i vår helt egna lägenhet. (Vuxenpoäng, katjing!) Det var bra. (Hade just kommit hem från Världens Bästa Elin, så det var ju också asbra.) Var på Kreta några veckor senare med bästa Kajsan på jorden. Började i Augusti jobba på Restaurang Hemma; Ett riktigt heltidsjobb med en riktig heltidslön. (Vuxenpoäng, katjing!) Eftersom att hösten mest bara var jobb, så var det fantastiskt att få fira in nyår rejält med många väldigt fina vänner. Jag har ju tagit körkort också. Det är väl rätt bra. Att få göra ännu en bal med Tompew var fantastiskt roligt.
Nu får jag snart semster. (Vuxenpoäng, katjing!) På söndag åker vi i en vecka till London och sedan en spa-övernattning med Ronja, sen Rihanna-konsert med Antonia och sen solsemester med Kajsa. Det känns helt okej, liksom.
Jag tror att jag tar och bestämmer mig för att det känns himla bra att fylla 21, ändå.
Och som det stod i kortet jag fick att pappa och Sirkka;
"Tycker du om att köra bil, träffa kompisar och planera resor? Då måste du fylla 21 år!"
När livet suger. Och när det inte gör det.
För det mesta tycker jag att så gott som allt är väldigt bra just nu. Visst, vi skulle kunna ha det lite mer välstädat i vår lägenhet och katterna skulle kunna få fälla mindre päls på mina svarta t-shirtar, men annars är livet kanon.
Men just den här veckan, när halva familjen är i Lofsdalen på skidsemester och bor i en lyxstuga med ång-massage-dusch och bastu och jag får tretton norrmän halv nio en tisdag, som ska äta trerätters och dricka vin och kaffe och avecer, måste jag säga att jag är lite bitter. Eller när den andra halvan av familjen är i Thailand och firar födelsedag och jag med ett stort leende och en huvudvärk som aldrig vill ge upp, serverar desserter och inser att jag just missat sista bussen för att mina tretton norrmän inte vill gå hem, trots att vi egentligen stängde för två timmar sen. Då tycker jag att saker och ting är lite orättvist.
Sen inser jag att det inte är så synd om mig trots alls. Jag har just fått spendera en hel helg med Toni i Göteborg. Bott på hotell, ätit på restaurang och tittat på stora fiskar på Universeum. Pekat ut var jag föddes och var jag bott. Berättat om minnen jag har från när jag var liten.
Och så får jag veta att Världens Bästa Elin kommer hem för en veckas semester om knappt en månad. Och även om lunchpasset sög ruttna ägg igår, så var det semmeldagen med semlor till lunch.
Och sen kommer jag på, när jag serverar dessa tretton norrmän, får avundsjukeskapande sms av min mor, att det är bara fyra månader kvar. Sen är det semester.
Fyra månader går ju ganska fort ändå, eller hur?
onsdagen den 16 januari 2013
För nästan ett år sen skrev jag, som en skoluppgift, en årskrönika om 2011. Skrev ner massor av saker som jag glömt bort hade hänt.
Nu är det ett bra tag sen jag skrev något annat än hur många dagens lunch bord 21 ska ha, eller ett sms till min högt älskade sambo, men jag ska försöka att ändå, på något sätt, skriva en årskrönika för 2012.
Kom hem från Malaysia i början av januari och strax efter att vi kom hem fick jag och Toni veta att vi kanskekanskekanske skulle få hyra en lägenhet i andra hand. Det tog två månader och sen flyttade vi till Studiegatan 3a på Torpa.
Att flytta hemifrån och bli sambo var roligt, jobbigt, skönt och att inse att jag kunde göra vad jag ville, utan att mina föräldrar egentligen hade en aning, var lite konstigt. Att ta ansvar för sig själv, att lagar varken Toni eller jag mat, så blir det ingen. Att tvätten inte tvättar sig själv och att det är sjukt dyrt med ost.
Upptäckte också att när ingen frågade "hur var skolan idag? Har du några inlämnsinguppgifter eller tentor att plugga på?" så var det roligare att jobba. Att få ett omedelbart resultat med pengar på kontot istället för att läsa långa texter om något som jag kanske inte ens vill jobba med.
Efter en studieresa till Stockholm med journalistklassen, efter studiebesök på otroligt häftiga arbetsplatser som Expressen, SVT, TV4, Aftonbladet och många fler och jag faktiskt bara kände ett sug efter att bli bättre på att servera god mat till restauranggäster, bestämde jag mig för att sluta skolan.
Precis innan, i mars, åkte jag till Arlanda tillsammans med Alice en miniliten Willow och mamma och pappa Auregård för att hämta bästaste Kajsan som varit i Australien i ett år.
Några veckor senare, den första april, lämnade Världens Bästa Elin Sverige för en säsong på Mallorca.
I maj var det dags för bal, och jag och finaste Tom var otroligt snygga konfrencierer på Stora Hotellet. Samma kväll kom Toni äntligen hem från en väldigt lång vecka i Spanien med sin familj (och för att jag inte skulle dö av ensamhet bodde Antonia hos mig under hela veckan).
Samma vecka fick vi även veta att vi inte skulle få behålla lägenheten och började få lite lätt panik när det inte verkade finnas en enda lägenhet att hyra, såvida vi inte ville flytta från 46 kvm till 27 kvm.
Toni var bäst och ringde och ringde till Bygginvest en gång om dagen och plötsligt dök det upp en trea på 100 kvm och vi tackade ja innan vi ens hade sett den.
Den 17 juni åkte jag till Världens Bästa Elin och stekte i solen på Mallorca i en vecka. Och ja, Magaluf bjöd väl in till en del festande också. Dagen efter jag kom hem till en helt annan lägenhet än den jag åkte ifrån (eftersom Toni varit bäst och hunnit flytta alla våra saker under tiden jag var hos Elin) fyllde jag 20 och fick lyxfrukost på sängen av mitt livs kärlek. Vi hade hela familjen hemma på födelsedagskalas och några dagar senare även inflyttningsfest.
I slutet av av juli åkte jag och Kajsa till en asbra vecka på Kreta, med 1,6 mils ravinvandring, solbadande och poolbadande och havsbadande. Mer än en utekväll orkade vi inte med, då den slutade med en sjuk bakfylla och mobilfilmer vid tandborstandet.
I augusti hade jag otroligt roligt på jobbet och cyklade med Emma på pakethållaren hem nästan varje kväll. Bäst var kvällen när en polisbil kom bakom och vi nästan cyklade in i en vägg.
Det var inte lika roligt när min finaste farmor dog i alzheimers.
Samma månad började jag även jobba tillsammans med Toni på Restaurang Hemma och vi hämtade hem våra kissekatter Asta och Selma (även kallat Kanini och Nosen).
September var mest bara jobb och lillasyster fyllde 17 och hade part-A hemma, med ordningsvakter och gästlista.
I oktober kom Elin äntligen hem från Mallorca och bodde hos oss i två veckor. I mitten av november lämnade hon mig för en säsong i Sharm el Sheikh. Två veckor efter det hade jag en fantastiskt bra helg i Stockholm med Kajsa.
Den andra advent hade vi glöggmingel med familj och vänner och i en hel vecka var jag sjuk (vilket hade varit omöjligt att vara om inte Jennifer kommit till Hemma).
Nyår firades in med 10 fantastiska vänner och en trerätters middag hos oss.
Sen har det såklart varit en hel del annat fint, typ ettårsdagsfirande med Toni, Burlesqueklubbande, lite nya arbetsplatser och därmed nya vänner och erfarenheter. Många nya skor och lite för lite bloggande.
Ska bli intressant att se tillbaka på året som kommer. Hoppas att det blir minst lika bra som det förra.
Liten uppdatering.
Det är alltså typ 20 dagar sedan jag skrev någonting här. Inte så länge, faktiskt, i jämförelse med hur lång tid det brukar kunna ta.
Anyways, sen sist har min fina farmor begravts, jag har slutat jobba schemalagt på Harrys och börjat jobba med Toni på Hemma. Vi har även fått hem världens finaste, mysigaste kissar. Yep, tror det är about it, för tillfället.
Fina vänner och Mallorcabilder.
Ikväll har jag haft några av världens finaste vänner hemma på middag. Sofie, Angelica, Emma, Emma och jag har ätit Enchiladas och druckit vin, öl och Hello Kitty-dryck, snackat en massa skit och om viktiga saker. Ätit chokladpudding och skrattat massor.
Tänkte att jag skulle försöka visa upp några av de få bilder jag tog när jag hälsade på Elin på Mallorca.
Hade bara med mig lilla digitalkameran så bilderna är inte några fantastiska konstverk.
Sommar och sånt.
Sen jag skrev sist har det hänt en del. Var hos Världens Bästa Elin på Mallorca 17-25 juni och det var ju jäkligt trevligt.
Under tiden flyttade Toni in i vår nya, enorma lägenhet. Sen fyllde jag 20 och får numera gå till systemet om jag vill.
Två veckor senare dog min fina älskade farmor och den här texten kommer jag läsa på hennes begravning.
Var på Liseberg med bästa Sofie, Angelica och Emma, bakfulla, trötta och sjuka och innan det åt vi skaldjursplatå på piren.
Och jag och Toni har tatuerat oss likadant.
Den 20 juli åkte jag med Älsklingskajsa till Kreta i en vecka och bodde på lyxigt lägenhetshotell, vandrade 1,6 mil i Europas längsta ravin och åkte båt på jätteblått vatten ut till Gramvoussa och Balos Bay.
Igår var jag, Toni och Nicklas ute hos deras pappa och firade Nicklas som fyllt 21. Och så fiskade vi. Jag och Toni fick en liten fisk som släppte kroken precis när vi skulle dra upp den i båten.
Nåväl. Det kommer lite mer bilder framöver. (Ska försöka att inte vara lika dålig på att lägga upp bilderna som jag var på min månadsuppdelade årskrönika...)
Världens bästa elin.
Elin. Aldrig är jag så trygg som med henne, men heller aldrig så nervös. Som en storasyster man vill leva upp till, som är vild och vågad men som ibland inte vet var hon ska ta vägen för att hon är rädd, ensam och inser att hon gjorde bort sig mer än vanligt igår, och då vill man inte att denna, världens bästa elin, ska må annat än bäst.
Och sen, när hon frågar "kan du den här dansen nu då?" och man svarar, med en öl i kroppen och en i handen att "jodå..." och hon säger att "visa då!" hatar man henne, eller kanske sig själv, för att så säker är man inte. Och inte så full. Man vill ju inte skämma ut sig. Inte framför dem. Och så står man där, i svart spetsbody, höga levisshorts och dansconverse på. Ser ut att äga världen, men är räddare än en mus jagad av en katt.
Och sen, när rumskompisen frågar vad som egentligen hände igår och Elin säger att det inte var nåt speciellt, älskar man henne mest av allt, för att hon ljuger. En underbar vit lögn.
Eller när man, tio år gammal övade engelskaglosor och bara kunde uttalen, men inte innebörden och insåg att hon kunde innebörden men inte uttalen. Då förstod jag att detta är min egen världens bästa elin som jag måste hålla ihop med, vi kompletterar varandra för bra för att dela på oss. Det enda alternativet vore att göra oss till en, perfekt person och det går ju inte.
Det finns få människor som är så jäkla bra, som får titulera sig som bäst. Elin är en av dem. Hon är världens bästa elin.
Trygga ljud.
Min pappa jobbar vid datorn, nästan hela tiden. Fram tills vi flyttade från Månsarp satt han så att man alltid hörde honom. Ljudet av någon som knappar på tangenter när jag ska somna är något som får mig så otroligt trygg och lugn. Jag vet att det är någon där som skyddar mig från allt ont.
Ljudet av Tonis tv-spel har samma effekt, trots att det är C.O.D (Call of Duty). Ett skjutspel alltså. Rätt sjukt egentligen, men det får mig att känna mig... Hemma, liksom. Jag vet att någon är där, att jag inte är ensam och framförallt vet jag att Toni är där. Min fina, underbara, bästa Toni är här och jag är inte ensam.
Hantverkarjävlar.
Det är inte det att jag inte har något att skriva om, jag bara vet inte hur jag ska formulera mig.
En av våra grannar spelar ganska ofta ganska hög musik. Det är okej, oftast, eftersom det inte är på konstiga (läs jävligt tidigt eller jävligt sent) tider. Men eftersom vi hör det väldigt väl, betyder det alltså att det är lyhört.
Vårat badrum ligger vägg i vägg med deras. Deras badrum ligger även vägg i vägg med den sidan av rummet där vår säng står. Igår morse tror jag att de började de hacka och skrapa bort kakelplattorna i badrummet. Detta är dock bara en vild gissning, men det låter ungefär som när man är hos tandläkaren. Det låter lika mycket inuti mitt huvud.
Idag har de även börjat borra. Det låter också som hos tandläkaren och som att de är inuti mitt huvud.
Detta har vi nu i två dagar väckts av. Och det hjälper inte att sova med kuddar som öronproppar. Tyvärr.
Jag gillar inte hantverkare. När ska någon uppfinna ljudlösa alternativ?
Jag älskar dig!
<3
Insikter efter tre veckors samboliv.
Idag har jag och Toni bott här i tre veckor.
Jag har insett lite saker, som man ju kan göra, när man bor ihop med någon som man inte är uppväxt med.
Jag tycker, till exempel att man diskar iskubgrejen. Kanske inte varje gång, men gärna varannan. Det blir ju bakterier i grejer när den åker in o ut ur frysen och folk pillar på den.
Eller att man byter bakplåtspapper, eller snarare slänger det gamla, så fort man har tagit ur pizzan/mackorna/kakorna ut ugnen. Annars är det ju gamla matrester på?!
Eller om det trillar ner rena bestick i diskhon där det ligger smutsig, odiskad disk, stoppar man inte tillbaka de rena besticken i bestickkorgen igen.
Eller?
Eller?
Vårkl(/v)äder.
Orkar inte vara askreativ och skriva en massa smart när det är fint väder, jag jobbar, träffar nya chefer, gör hårintervjuer och har mensvärk.
Men idag tänkte jag på en grej. När det precis har blivit vår, typ som idag, när folk är chockade och lyckliga över att det inte längre är svinkallt är det så roligt att jämföra människors outfittor. Jag har haft strumpbyxor, jeansshort och linne idag, medan andra inte verkar ha planerat att flytta ur sin vinterjacka fören till midsommar.
Japp. Det var allt.
Alltid redo!
På att det kanske kan dyka upp en kamera alltså. Tycker att vi är riktigt snygga.
Städar lite, tänker lite, packar lite.
Tji fick jag som trodde att tre timmar föreläsning skulle suga rumpa och kännas som sex. Som sex timmar alltså, inget annat. Sjukt bra föreläsare. Kanoooners.
Kom hem, insåg att det på söndag kommer vara trevligare att komma hem till en städad lägenhet än till en stökig, så tog disken. Måste komma ihåg att aldrig mer göra stuvade makaroner. Fastbränd mjölk går aldrig bort?! Varken på spisen eller i kastrullen. Skit.
Fast först, innan disken, konstaterade jag att det var tur att grannen iallafall har bra musiksmak. Jag hörde den lika väl som om den spelats i vår lägenhet. Kalas.
Sen torkade jag av frukostsmulorna från mitt knäckebröd. Det luktade exakt som när man var tvungen att några gånger per termin hjälpa mattanterna att torka av borden i matsalen i skolan. Blött knäckebröd och lite sur disktrasa. NAJS. (...)
Sen dammade jag av bokhyllan. Fast bara högst upp, heh. Vem orkar plocka ut alla böcker, liksom? När jag sköljde ur trasan luktade det som om nån tömt en hårsprayflaska. Kom på att det var ungefär precis vad Toni har gjort också. Fnissade för mig själv när jag kom på att mitt rum i lägenheten på Österängen luktade exakt så när jag gick på högstadiet.
Så fort mina naglar har slutat vara disk-mjuka ska jag måla om naglarna för att sedan packa och åka till Ludvika på Tonis brors bröllop och hans dotters dop. Ops, det kanske är en son förresten? Äh, inte så noga. Det är ett barn som ska döpas och två kära människor som ska giftas. Blir nog bra. Kallt som satan. Spännande...
Om idag var igår...
Skulle jag redan hunnit försova mig, trillat i badkaret och spillt kaffe över hela mig.
Igår var en sån dag då jag inte vågade diska eftersom jag eventuellt skulle slagit sönder något i vredesmod.
Nu ska jag skynda i mig min frukost o sen springa till högskolan. Tre timmar föreläsning väntar.
