insomniia

Har just kollat igenom bilderna från när jag och D var i Göteborg... och den dagen<3.  Det var ju utan tvken en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Usch och fy vad jag saknar honom mycket. Det är synd att han inte gör mycket annat än att umgås med E varenda dag. Jag har nog inte varit med honom... Jag vet inte när senast... I somras någon gång. Innan E kom på att "det har alltid funnits något där". Sedan dess har kontakten med båda två bara försvunnit mer och mer hela tiden. Men det har jag ju iof redan skrivit. Fast det kanske visar på hur mycket jag saknar dem? Om de någonsin läser det här undrar jag hur de skulle reagera? De skulle väl antagligen inse att det är dem jag skriver om. 

E skulle väl tjura ihop totalt.. D skulle väl undra varför jag inte sagt något.

Varför har jag inte sagt något? För att det skulle inte spela någon roll. Det gör det aldrig. Vad man än säger till vem man än säger något spelar det aldrig någon roll. Jag älskar dig är bara ord. Jag hatar dig är bara motsatsorden. De har knappt någon innebörd längre. Jag saknar dig är bara tomt, även om jag saknar både människor, känslor, tankar, stunder mer än de flesta. 

Jag minns dagen med E när vi skulle åkt buss hela dagen men fastnade på mackmakeriet för att hon var vrålhungrig. Sedan åkte vi på kyrkogårdsteater och sen åkte jag till...  Vem var det? Jonathan? Med Skövde. Sen sov vi där. 

Jag saknar sommaren. Den här sommaren hade verkligen allt. Jag älskade den. Jag vill ha tillbaka den! Men nu är det bara 20 dagar kvar till Indien. Sen går januari snabbt när jag kommit hem. Efter det är det februari med Åre tillsammans med EM. 

Sedan är det mars. Efter det börjar det bli vår och sen kommer sommaren. Den efterlängtade sommaren.