insomniia

Jag har bestämt mig för att jag ska göra detta till en försovningsblogg. Just eftersom det är vad jag är bra på. Att försova mig alltså. Och det är ju alltid en ganska rolig (för andra människor) historia bakom. Skriver jag inget är det ett bra tecken. För mig.

Så, dagens försovning;

Igår när jag åkte från David var jag inte sugen på att ha jeans på mig, men hade glömt min klänning hemma. Så jag hade trasiga strumpyxor, linne som kjol, t-shirt, en till stor t-shirt, antonias kofta, långa stora benvärmare, raggsockar och "vinter"-converse. (hej, hej, let's se ut som en prostituerad fjortis.) Så när jag kom till a6 o träffade Ronja och hade fikat och känt mig dum var jag tvungen att gå till HM o göra något åt saken och köpte mig en kjol. En himla fin kjol iof, men ändå.

Så när jag skulle klä på mig för idag inser jag att "åh, hmm, när det är  -7° ute kan man inte ha trasiga strumpbyxor och en rumpkort kjol". Därför beslutade jag mig för att faktiskt gå upp i tid och åka till mamma för att byta kläder. Men det var såklart lättare sagt än gjort. Väldigt mycket lättare sagt faktiskt.

När jag är på väg in i badrummet kommer pappa upp för trappan och säger "kallvattnet funkar inte här uppe, du får gå ner o duscha". Men jag kände att "nä, jag ooooooorkar inteeeeeee!". Så jag sket i att duscha och gick för att sminka mig o försöka fixa till hår och något att klä på mig ändå.

Sagt och gjort. Iklädd underställsbyxor och linne börjar jag bege mig mot kära mor när jag inser att "jag kan lika gärna ta bussen om tio minuter och ändå komma fram samtidigt som om jag går nu".

Så då sitter jag stressad och väntar på att kunna gå till bussen.

Sen kommer jag slutligen till min kära mor och hittar klänningen som jag glömde två dagar tidigare (det var därför jag blev tvungen att klä på mig de märkliga kläderna igår) och går till bussen. Väl på busshållplatsen får jag lätt panik för att det är tomt och jag antar därför att snabbussen 35an för en gångs skull gått i tid, alltså precis femton minuter över åtta. Så jag sitter där och blir argare och argare och fryyyser  och fryser när vår kära snabbuss plötsligt ankommer nollåtta punkt tjugonio. Detta gör alltså att jag blir extremt sen till min anknytningsbuss 27an upp till skolan.

Men ja, idag var alltså egentligen inte försoven, jag hade bara en dålig morgon.