världens snyggaste kille.
(ja, jag har träffat alla.)
♥
"så att jag kan köpa mig nåt litet att äta."
att det finns människor som inte har det så bra i världen, det vet jag.
att det finns människor som inte har någonstans att bo och inga pengar, det vet jag.
att det finns människor som super och knarkar för alla sina pengar, det vet jag.
men att det finns människor som skulle kunna komma fram till mig när jag står och väntar på bussen och fråga mig "om jag har något litet jag kanske kan ge henne så att hon kan köpa sig nåt litet att äta" har aldrig slagit mig.
en liten, ganska tandlös kvinna som jag ser på juneporten nästan varje dag. jag har aldrig tänkt på att hon skulle kunna vara utan pengar, hem och mat. att hon skulle kunna komma fram till mig och be mig om något, vad som helst, så att hon kan äta något.
efter att hela dagen ha målat vårat klassrum och skämt bort mina klasskamrater med godis, chips och läsk men ger denna lilla människa svaret "nej, tyvär, jag har inte fått mitt studiebidrag än" ger mig världens värsta känsla i magen.
hon gick iväg med hasande steg och jag har ingen aning om vad hon gör nu. jag hoppas att hon har hittat en trappuppgång att sova i eller någon annan som gav henne en peng till något litet att äta. hoppet är ju det sista som lämnar människan.
Föreläsning.
hej, jag lever och har inte glömt bort bloggen. har haft föreläsning på högskolan idag.
sen åkte jag hem och var snygg.
PUSS!
Skittrött och tankspridd.
Har varit hur jäkla trött som helst hela dagen. Blev så jäkla irriterad på Toni som glömde bort sin bil och inte kunde komma hit o säga godnatt, bara för att jag är skittrött. Jättedumt och väldigt onödigt. Men nu kan jag iallafall lik förbannat inte somna.
Det har hänt så mycket konstigt de senaste dagarna.
Stefan Liv har dött. I en flygolycka. Det är större risk med bilolyckor och han har åkt runt hela landet i en buss men dör i en jävla flygplanskrasch. Jag reagerade starkare på hans död än på min styvmammas pappas död. Jag har aldrig träffat Stefan Liv. Kanske sett honom på stan nån gång. Jag var tvungen att gå ut från klassrummet för att tårarna bara inte slutade rinna.
"Och en olycka kommer aldrig ensam."
Idag fick vi veta att en föredetta klasskompis och hans pappa varit med om en motorcykelolycka i helgen. Hans pappa dog.
En annan pappa till en annan elev på skolan dog också inatt.
Kan folk inte bara sluta dö lite? Bara lite? Tre på mindre än en vecka.
Ja, jag vet att det dör hur många hundratusen människor som helst om dagen, men detta är nära. Detta är här.
Samtidigt är det exakt tio år sen tretusen människor dog i New York. Tretusen är jävligt många människor.
Fy fan för döden. Men mer fan för de som inte uppskattar livet.
Uppdatering.
Hej.
Sen sist (vilket är en månad och en dag sen eftersom jag och Toni har varit vi i sex månader och en dag idag) har jag börjat i skolan igen. Samma skola men inte samma program. Nu blir det journalist i två år och det känns skitbra. Inte ångrat mig en sekund.
Annat jag hunnit med... Eh, jobbat skitmycket. Köpt mina första mer höstvänliga skor sen jag gick i högstadiet; världens finaste svarta skinnkängor. Det kommer kanske en bild nån gång senare.
Jaha, mer då? har dragit på mig en monsterförkylning med tillhörande feber och helt sinnesjuk heshet.
Nä, jag har ingen lust alls att skriva idag.
Hejdå.
Fem.
Fem månader med världens finaste Toni idag. Det har gått fort som fasen och det är jäkligt bra. Bara att hoppas på att det går lika fort till dess att Kajsa kommer hem.
På tal om henne; Claras har ju stängt igen. Det betyder att jag behöver ett nytt pluggställe. Häromkvällen satt jag på Tonis jobb, Restaurang Hemma och pysslade med mitt lilla kyrkhelvete. Tror att det får bli mitt nya Claras. Lugnt, mysigt, internetfritt (det går alltså inte distrahera sig med facebook och bloggar). Hur bra som helst med andra ord.
Myssudd. ♥
klippa kort eller låta växa ut?
Har uppsatt hår första gången på två år och fredag nästa vecka ska jag klippa mig. Frågan är om jag vill fortsätta spara på håret eller borde jag klippa tillbaka min frisyr?
Såhär ser jag ut med håret uppsatt.
Och såhär ser jag ut med en bra kortklippt hårdag i Åre.
Skjut mig.
Hur i hela världen orkade man? Tror starkt på att kroppen tål mer när den är yngre. Fy satan.
Nu svidar jag om för Fias studentfirande. GÖTT.
18 dagar kvar...
Tills jag fyller en ganska onödig ålder (nitton...). Anyways. Jag älskar ju paket. Ungefär mest av alla i hela världen. Om man tänker typ hundra barn på julafton, så är jag värre.
Idag var jag en väldigt snabb sväng på stan med Toni och Ronja och hittade världens finaste skor i hela världen och de var så jäävla sköna! Så om det är någon som känner för att lägga sjuhundra på mig, är det väldigt välkommet. Jag är kär. Jag måste ha dem.
Tonihjärtat.
Tänkte ba säga att jag är jättejätte kär, har sommarlov och trivs med livet.
Saknar att ha sommar med Kajsa.
♥
Aslankisse på dator.
Aslan, mitt sötaste lilla lurvhjärta, jag älskar dig, men jag älskar inte när du ligger på min dator.
Thank God, we're not living in America.
Idag är en sån dag jag skulle kunna go bananas och skjuta ner alla jag ser. Så det är ju jävligt tur att jag inte bor i USA eller Irak och har fri tillgång till vapen.
OBS! Till eventuella psykvårdare: Nej, jag skulle givetvis inte skjuta ner människor, men jag är på jävligt dåligt humör idag.
Lilla Camilla och noll pengar.
Efter att ha följt Toni till jobbet gick jag hem till Camilla. "Bara en kopp te" blev till två och en massa prat och asgarv till halv tre.
Hennes öronhål hade växt igen (givetvis inte det som leder in i hörselgången utan piercinghålet) så jag skulle trycka igenom en nål men körde nålen så in i helvete snett. Sjukt roligt. Det löste sig till slut, men jag vet inte när jag skrattade så mycket sist.
När jag kom hem hade jag fått telefonräkningen. Inte lika roligt. Det är dyrt att vara i London och nykär. Lönen, som kommer på fredag, är borta redan innan jag fått den.
Aslankisse.
Blev fotosugen när jag väl hade börjat, så efter en timme och trettiotvå minuter i telefon med Toni (du behöver inte oroa dig, mamma. Det var inte jag som ringde honom.) tog jag lite bilder på världens absolut snyggaste(?) katt.
Sötaste suddet i världen.
Väldigt roligt att jag under samtalet med Toni fick veta att jag "verkar lite konstig" och "galen" (eller om det var "knäpp"). Är jag det? För jag har flera gånger fått höra "du är ju inte så jävla märklig ändå". (Haha, juste, jag är visst ful också. Himla märkligt det där.)
Lite Nikon-tid (med bilder)
Ibland glömmer jag bort hur mycket jag älskar min kamera. När jag fick den av min käraste mor i sjuttonårspresent (är det ett ord?) för snart två år sen tog jag typ trehundra bilder om dagen. När jag vred om från off till on idag har jag inte tagit en enda bild sen påskdagen och då var det Toni som tog senaste bilden. Men jag passade iallafall på att ta en massa bilder på det snyggaste och mest tacksamma motivet jag vet - mig själv. Tänkte att jag kunde uppdatera min profilbild på facebook. Kunde först inte bestämma mig för om det skulle bli den här:
Eller den här bilden (som det till slut blev och givetvis ville lägga sig ner):
Ett stycke London-bild.
Amazing that we got this far.
Har en ny favoritlåt just nu. OneRepublic – Secrets och för er som inte har typ Spotify Premium eller Unlimited finns youtube-länken här.
När jag var sex började jag spela fiol. Jag slutade när vi flyttade hit, till Jönköping, för nio år för att jag inte orkade öva på läxorna och få kramp i fingrarna. Fast jag vill minnas att jag var ganska duktig. Fast jag kommer ihåg att Frida som spelade cello var bättre än mig när vi spelade i ensemblen. Osäkert om det sporrade mig eller gav mig sämre självförtroende. Både och kanske.
Anyways, min poäng med det hela är att anledningen till att jag älskar Secrets är just för cello/fiol-spelet.
(Hehehe, två månader med Toni idag. Töntigt och mysigt. Puss!)
Linsjävlar.
Vår lilla Hussatan har ju, som jag skrev igår, snott och gömt mina glasögon. Det resulterade i migrän igår. Idag tänker jag minsann vara frisk, så jag satte i linser. Jag gillar linser, egentligen. Asgött att kunna ligga på Tonis bröst utan att jag måste bli blind först och inte kan se in i världens finaste ögon (det blir mer blått suddsuddsudd). Men grejen är den att mina linser suger. De är skitsvåra att få i och kliar så in i jävlar. Och de korrigerar inte mitt brytningsfel. Sux ass. Vi får se om de får sitta kvar hela dagen... Just nu verkar det inte riktigt så alls.
Oklart varför mitt högeröga ser ut som ett svart hål och vänsterögat ser brun-svart ut... Jag har gröna ögon, inget annat.
Skitmorgon och hussatan.
Jag tror att det bor en hussatan i vårt hus. Som en husalv fast det är Satan som har skickat den.
I helgen kunde jag omöjligen hitta min deo. Den försvann någon gång mellan det att Toni lånade den i mitt rum runt halv fem till jag själv skulle ha den hos Alexandra i Bankeryd. Den ligger inte någonstans i mitt rum. Den finns inte i Tonis bil. Den är helt enkelt borta. Men okej, det är en deo. Jag kan leva med att behöva köpa en ny.
Idag när jag inte bara vaknar med dundrande huvudvärk och svettig som en gris efter mardrömmar hela natten, kan jag inte heller hitta mina glasögon. Försvinnandet av dem är ännu märkligare. För de har trollats bort någon gång mellan det att jag la ifrån mig dem igårkväll innan jag gick och la mig runt ett och jag vaknade idag 07.22. Borta! Puts väck! Jävla hussatan.
Juste, Pärs bil åt upp min ring imorse också.
Nu jävlar!
Nä, nu jävlar ska jag ta tag i det här. Det här rummet. Jag tror att sist jag, personligen, städade var typ... Okej, jag ska inte ljuga, jag minns ärligt talat inte när jag faktiskt städade det här rummet med dammsugare och golvmopp senast. Jag vet bara att mamma hade städat fint när jag kom hem från USA förra (!) vintern. Osäkert om hon moppade då dock... Det kan alltså eventuellt vara några år sen sist.
En av anledningarna till att det ser ut som det gör (förutom det faktum att jag hatar att städa och inte vet hur man hänger upp och lägger tillbaka saker) är för att jag har liiiite för mycket kläder. Typ väldigt för mycket. Och då har jag ändå två hem plus Tonis rum att sprida ut dem i.
Så här ser det ut just nu.
Tittar man noga kan man faktiskt se den lilla, fina, rosa handdammsugaren och den fina, rosa, blommiga sopskyffeln under klädhögen.
Heja på mig!
Saknar Skipås och Kung Midas.
Jag har alltid känt stark just för att inte känna starkt för Navid Modiri & Gudarna. "Inte min musik" har jag hävdat. Men så satte jag igång Nils playlist Myspys och bläddrade lite bland låtarna för att se om det var någon låt man glömt, som man älskar för att man älskar allt man kopplar ihop med den. Så kom jag till Kung Midas med just Navid Modiri & Gudarna. Egentligen gillar jag ju inte den låten. Men så fick jag en sån känsla av att jag var i Skipås, i Wiklundarnas sommarhem och blev helt enkelt tvungen att lyssna på hela låten och bara ligga och lyssna, sakna och njuta. Kunde nästan känna glassen smälta i munnen där jag låg på kökssoffan i uterummet. Känna den vidrigt underbara doftstanken av tång. Höra Nils och David sjunga "jag vet det är tungt vännen, men det är lugnt vännen".
