Datorberoende, eller?
Jag har längtat efter att ha min dator att sitta vid. Att kunna ta miljoner photo booth bilder och skriva blogginlägg dagarna i ända (enda? Eller är det ända som i rumpa?) och läsa alla mina 35+ bloggar varje dag, flera gånger. Och internetfönstershoppa. Men så sitter jag här, har gjort allt ovanstående (plus kollat på lägenheter, nyheter, väder) och nu har jag bara tråkigt. Vad är det som är såååå roooooligt med datorn, egentligen? I don't fat.
Förresten är det skitsvårt att ta skitsnygga photo booth bilder när man sitter i klassrummet. Iallafall om man inte vill uppfattas som lätt efterbliven.
Finnjävlar.
Det kan möjligen vara tredje gången jag pratar om finnar här. Alltså inte de som kommer från Finland utan om de äckliga talgfyllda prickarna man kan få på huden (i huden?). Även kallat acne. Det har alla dessa gånger handlat om det faktum att jag aldrig får finnar och blir lika irriterad och förvånad varje gång. Jag har liksom bäbisrumpahud på hela kroppen, nästan. Men den senaste veckan har jag börjat få en massa finnar, på jävligt märkliga ställen. Typ benet, nån cm under ögat där det gör svinont att klämma dem och nu en på armen. Nummer två på armen denna veckan till och med. Fast denna är större och äckliga. Rödare och gulare. Och mer envis än mig. För hur mycket jag än klämmer och peter och har mig är den där. Klias och gör ont. Jag gillar inte alls. Jag hatar till och med.
KOLLA HÄR LIKSOM!
Sömn sökes.
Skulle just skriva ett kaxigt inlägg om hur jag inte alls är trött. Trots att jag inte sovit mer än typ en och en halv timme. Men så insåg jag att jag bara sitter här och är apatisk och behöver en kopp kaffe innan jag funkar.
Jag är inne i en såndär period då jag inte sover så mycket, men funkar ganska bra ändå, bara jag får dricka kaffe också. Och det där med att "inte sova så mycket" har väldigt olika betydelse för olika människor har jag förstått. Vissa säger "jag måste ha åtta timmars sömn. Annars funkar inte jag." Och så finns det de som säger "det är inte så noga om det är åtta eller 12, bara det är några timmar". Och sen finns det de som är som mig.
Nån timme nån gång ibland kan funka för mig, ibland kanske lite för länge. Det kan liksom ta en månad, eller mer, innan jag kollapsar av sömnbrist för att jag inte sover mer än en eller två timmar per natt. Inte så bra egentligen, tror jag.
En jäkligt trött Viktoria med världens bästa Toni som bjöd på wienerbröd till frukost imorse. Och flyttar man in i kläder betyder det permanent. Jag bor i den här skjortan nu. Och t-shirten med, förresten.
Att vilja vara olyckligt kär.
Jag tror att det är lite fel på mig. Jag har världens finaste, bästa, snyggaste, mysigaste (osv) pojkvän i hela världen. Jag är hur kär som helst. Det är till och med så lyxigt att han är kär i mig också. Askalas. Det är jättejättebra. Och ja, jag ska sluta vara en tönt och skriva om hur mycket jag älskar honom. Jag lovar. För jag är cp.
Jag älskar att lyssna på musik som handlar om "åh, det är synd om mig. jag är dumpad/olyckligt kär" som typ Veronica Maggios nya album Satan i gatan eller nästan vad som helst med Lasse Lindh och tänka att "åååhhh, vad det är synd om mig hela tiden". Sen kommer jag på att "skit. det är ju inte synd om mig". Och sen kommer jag på att "åh! hihi. myyysigt att jag får pussas med världens finaste toni om några timmar. hihihi.". Då ångrar jag att för nån minut vill få vara olyckligt kär. Men jag känner ändå precis hur det känns. Och minns hur det är. Och tycker så synd om alla som är så olyckligt kära att det gör ont i hjärtat.
Photosession med kakorna. Och tom.
Har äntligenäntligenäntligen min egen dator igen. Det betyder inte bara att jag har alla mina älskade adobe-program utan att jag också kan ta en massa fantastiskt vackra bilder i photo booth. Eftersom det blir så högkvalitativa bilder förstår jag att ni är mycket glada.
Tom bor här en natt igen. Det innebär påfyllning av kylskåpet hos fam Mars/Mars Carlson/ Carlson Mars/Katterna. Vi köpte och tillagade tortellini med grädd/ostsås. Kanongott. Och helt sinnessjukt äckligt mättande. Vi köpte kakor också. Så nu sitter vi och dör.
Och ja, juste. Jag har världens finaste och bästa pojkvän i hela världen. Och jag har flyttat in i hans kläder.
Han som tuggar med öppen mun dör.
Detta är ett inlägg fullt ointressant om man inte är intresserad av snor, hosta, allergier och lösningen på detta problem.
Den här förkylningen/ pollenallergiattacken jag har dragit på mig verkar ha börjat ge upp. Inte hostan då, den har istället ökat, men snoret är det mindre av. Att jag åt en Loratadin Sandoz 10 mg till frukost kan ha gjort sitt. Om det är en pollenallergiattack då, såklart. Har inte egentligen någon egen tidigare erfarenhet av pollenallergi, eftersom jag antagit att jag varit förkyld varenda vår då jag alltid annars är förkyld osv..
Låten en rad nedanför är i sig inte skitbra, men jag älskar titeln.
Världens underbaraste sms.
Tom flyttar in.
Tom har flyttat in här för en natt igen. Skönt tycker vi. Han har varit på Ica och köpt nötter, juice, tekakor, äpplen, bacon, yoghurt och en pizza. Här använder vi för mycket el. Inte så att vi påverkar klimatet extremt mycket mer än alla, det är bara det att vårt el... nånting nånting fas nånting inte klarar av att vi använder många apparater samtidigt. Så när vi laddar diverse saker, har igång kyl/frys, micro, värmefläkt, element och diskmaskin blir det lite för mycket och allt ger upp. Därför går nu vår el på halvfart sen Tom försökte värma sin pizza i micron. Just det lilla problemet löste min kära mor ganska fort genom att ställa in micron i vardagsrummet istället.
"Det är inte onormalt att sätta på sin hund"
Jag har i några dagar funderat på om jag borde skriva det här eller bara låtsas som att jag aldrig har hört det, men så fort jag ser en hund kommer jag att tänka på det.
När vi väntade på bussen som skulle ta oss från Landvetter till Jönköping står det fyra män i ∼50 årsåldern snett bakom mig och snackar lite allmänt om sin Londonresa. Fyra helt vanliga män som skulle kunna vara pappor till vem som helst av mina vänner. Av någon anledning börjar de prata om sina hundar och jag har egentligen inte alls lyssnat på deras samtal tills jag hör detta:
A: Jag tycker inte det är onormalt att sätta på sin hund.
B: Näero, haru testat eller?
A: A fan, jag har gjort det. Hundjäveln rev mig i hela ansiktet.
Jag har varit i chock sen dess. Det kan vara det sjukaste jag någonsin har hört någon säga.
Så om det är någon som har en hund och en pappa som var i London i helgen...
Illusioner och så.
Försöker intala mig själv att det är helt ok. Det är inte helt ok. Det är inte ok alls.
London och så.
Har ju hängt i London i en vecka. Köpt hatt och fått erbjudande om jobb.
Idag har jag hängt på Waynes med Ronja och blivit solbränd.
Ja, hon låg ner när jag tog bilden..........
Borde åka mer buss.
Här ligger jag och är så trött att jag inte vet vad jag heter med kortkortkort blont hår och skoluppgifter som känns närmast omöjliga att lösa.
"När tar du tid till dig själv? När hinner du reflektera över livet?" När jag åker buss. Jag borde nog åka mer buss.
London calling.
När jag ens började fundera på att söka in till den utbildningen jag läser (Grafisk form och kommunikation på Södra Vätterbygdens Folkhögskola) var en av de saker som gjorde mig mest sugen resan till London. En vecka fylld med studiebesök och... ja, fritid. Och hela hösten har jag längtat efter denna Londonresa. Jag har väl egentligen längtat fram till idag när jag plötsligt insåg att "shit, vi åker nästa vecka och jag vet inte hur många skor jag ska ha med mig!". Jag har aldrig varit i London. Jag har aldrig varit någon annanstans i England heller för den delen.
Att packa för att vara i Indien i två och en halv vecka var inga problem. Att packa för två veckor i ett svinkallt USA var inga problem. Åtta dagar på scoutläger likaså. Men en vecka i London. Vad i hela världen ska jag ta med mig? Hur mycket vågar jag packa? Ska jag bara ta med ett ombyte och köpa resten, eller är det för dyrt att shoppa där? Var finns de prisvärda butikerna? Kommer jag klara mig på de pengar jag lyckats spara efter dyra telefonräkningar och skulder eller kommer jag behöva sälja mig på en parkbänk (nudgenudge, mamma)?
Om det finns någon som har någon som helst erfarenhet av London att dela med sig av, gör det. Snälla. Helst genast.
Lasagnesaknad
Att man saknar saker, minnen och annat nr man gör slut med någon är ju ganska naturligt. Idag fick vi nånting i stil med hemmagjort pesto. Hemmagjord pesto kopplar jag ihop med Berit Franssons lasagne. Det är alltså, för er som aldrig fått uppleva detta, den bästa lasagnen i hela världen. Så det jag saknar mest med David är hans mammas lasagne.
Ett vackert och smart diagram?
"Uppgiften är att du ska ta fram ett fantastiskt vackert och smart diagram som visar på hållbarhet eller ohållbarhet i vår kultur genom att låta två aspekter "korsa", exempelvis "lycka" och "inkomst"."
Hallå, ge mig lite hjälp här. Jag har noll inspiration.
It's our time.
Jack Johnson – Cupid
Jag måste sluta hålla på att oroa mig hela tiden. Hur gör man det?
Mitt goshjärta och jag.
All the pieces aren't even in the box.
Jag har alltid varit lite kär i Beyoncé. Från Destiny's child till nu. En låt jag just nu är verkligen älskar är Flaws and all.
Att aldrig skämmas. Och att alltid göra det.
Jag kanske har sagt det förut, men då säger jag det igen. Jag skäms nästan aldrig men när det kommer till saker som att ha dålig koll och att alltid behöva fråga om allt hela tiden, tycker jag att det är så pinsamt att jag vill krypa under en sten. Och stanna där. Jag hatar att inte veta allt. Jag hatar att behöva fråga vadå fördjupning? vadå á la carte? vadå powerpoint presentation? vadå väggmålning? och så vidare. Jag måste veta allt, jag bara är sån.
Att ha ett eget liv.
Det brukar vara något väldigt positivt med saker som har ett eget liv, typ pojkvänner eller föräldrar. Men när elektroniska saker får ett eget liv är det bara väldigt dåligt. Typ om man har en mobiltelefon som väljer att stänga av sig titt som tätt.
Katt VS pojkvän.
Att ha en svartsjuk pojkvän kan ju ibland ha sina nackdelar. Men att ha en svartsjuk katt är inte mycket bättre. Lasse, min lilla pälsbeklädda ögonsten tycker inte riktigt om att Toni kanske ibland får mer uppmärksamhet än honom. Men nu ligger han nöjd och glad, eftersom hans konkurrent sprang ner o ut för att röka lite.
Fast jag tror att Toni får lite pluspoäng som låter Lasse sova i sängen...
