insomniia

har legat nerbäddad i sängen och läst hans blogg i en o en halv timme och jag som trodde att jag redan kände honom väl... synd att vi inte kände varandra för ett år sen bara, även om det kanske är bra det med, med tanke på att jag inte var så high on life då.

(galet fin natt, med fullmåne och vackert upplysta moln...)

anyways så har helgen med david varit hur bra som helst! 

fredagen var sista kvällen för tonåringarna och vi fick dessutom träffa heidi. hon är en alldeles fantastisk människa...! jag berättade för henne att jag blev frälst av hennes berättelser på lägret (säger man så?) och hon blev så glad att hon blev tårögd. <3 

i lördags åkte jag och david bort till nils numera sverige-hem. det kändes både bra och... inte dåligt, men lite sorligt. fast jag har bestämt mig för att ett wiklund-hem inte måste vara på skolgatan 4 i huskvarna, utan det är där wiklund-familjen är. jag började i vanlig ordning gråta som en idiot (precis som nu) eftersom att jag kom på att det inte är lång tid kvar nu. 

femton dagar...

efter en väldigt god middag gick vi ner till havet och fotade, eller ja, de andra lyckades väl bättre än jag. 

sen gick vi tillbaka hem till nils och tittade på film från när nils var liten och var i (/bodde i?) australien. 

i söndags... gjorde vi väl praktiskt taget ingenting alls...

igår var vi i halmstad och fikade... sedan lyckades vi ta oss till maxi för att handla. men inte gick det köpa folköl där inte. "jag behöver ha bådas legitimation" ah.. jo, säkert... så vi tog bilen 100 meter till willys och där var det inte några som helst problem. 

åkte hem idag, senare än vi planerat egentligen och var hemma runt halv åtta. david åkte o lekte med gutta och jag bakade kladdkaka med fabian. 

ikväll/ i natt känner jag mig mest sådär ängslig och ensam och inte alls pepp på att sommarlovet snart är slut...

att davids tre bästa killkompisar flyttar känns inte bra, för jag vet, att även om jag vill  räcka till och kommer finnas där för honom vad det än gäller, kommer han ändå behöva frippe, gutta och nils. kanske framförallt nils... 

usch, jag har gråten i halsen och egentligen vet jag inte riktigt varför. 

jag känner mig värdelös som inte har haft tid, eller snarare tagit mig tid till mina vänner. jag har till och med praktiskt taget blivit av med en. och även om david säger att "mina vänner är dina vänner, om du bara låter dem bli det" så är det inte samma sak. 

jag har ingen vän som jag har haft hela livet. det närmsta jag kan komma en sådan vän är elin och jag vet inte hur vi ligger till i vår relation längre... 

jag känner återigen att jag tappat kontakten med daniel, men det är väl så vi funkar... kanske att det blir bättre när vi börjar skolan igen. 

jag saknar susanne, jättemycket!

den här natten kan få hålla på jättelänge, för jag vill inte ha gryning just nu. jag vill ha mysig musik och månsken och detta onödiga nonsensskrivande. även om det inte finns mycket mer att skriva. inte för att jag inte har mer att skriva om, för jag skulle nog kunna hålla på  i tusen oändligheter, men för att det inte kan finnas någon, förutom kanske jag själv, som kommer läsa ändå. 

egentligen kanske jag bara är trött och borde sova och så känns allt jättebra när jag vaknar imorgon, men det känns inte så nu. 

en usa-resa känns just nu oerhört avlägset och jag har ingen aning om hur jag ska ha råd varken med biljetten eller att klara av att leva när vi väl är där. 

jag ska väl sitta kvar här och lyssna på håkan medan alla andra sover och min dator blir överhettad...

:*