insomniia

Alltså, det här med hudkrämsförpackningar.

Det finns smarta förpackningar och det finns korkade förpackningar. Man kan lite naivt anta att de företag som gjort hudkräm och därmed också förpackningar till rätt länge borde ha smarta förpackningar. Men Dove, som har gjort hudkräm och andra liknande produkter har inte förstått grejen med smarta förpackningar än, av oförklarlig anledning.

Antingen har de inte tagit del av SIFO-undersökningar eller så skiter de i att förpackningen måste vara både fin och fungerande och även uppskattas av deras kunder.

 

Att göra en ganska mjuk hudkräm, som liksom flyter omkring i en rund burk utan problem, känns inte helt hundra.

Man skulle ju själv aldrig förvara t.ex. mjölken i en rund skål med väldigt liten kontaktyta mot hyllorna i kylskåpet eftersom det ökar risken för att mjölken hamnar i hela kylskåpet.

Men Dove tycker att det är en fantastiskt bra idé.

Det resulterade i att jag i lördags, efter att ha smörjt in mig, fick hudkräm på golvet, mattan, väggen, sängen och mig.

Nej, Dove, det uppskattades inte och jag tycker att det vore en fantastiskt bra ide att ha en mer cylinderformat burk. Med större kontaktyta.

"Viktoria är en försynt härlig ung flicka som är så omtänksam mot sin familj och sina vänner att hon ofta glömmer bort sig själv. Hon är duktig i skolan och är skötsam som få. En riktig svärmorsdröm är vad hon är. Kanske inte den som sjunger högst på fester och brölar och för liv, men alla behöver inte vara det ju. En mycket sympatisk ung flicka med andra ord."

Jag tror att teknik har en egen vilja och att den därmed oftast vill en illa, medvetet eller omedvetet.

Ungefär så pigg är jag. Inte. Hur trött som helst. Blev spännande imorse när jag inte var säker på om jag missat att hoppa av i Tranås eller inte när jag vaknade. I så fall hade jag fått hoppa av i Mjölby och jag har en känsla av att det är litet och eventuellt väldigt svårt att ta sig därifrån tillbaka till Tranås med ett jlt-kort.

Sitter och ska skriva en grej om ett typ (två av dem har sedan tidigare haft det tillsammans, lite ibland) nyöppnat ställe för tre massageterapeut-healer-konsult-lärar... Eeh, ja. De är tre människor som sysslar med att massera människor. Och heala människor. Och jag ska skriva om deras lilla lägenhet som de bedriver verksamhet i tillsammans. Fast fristående. De bara är under samma tak. Och de har också en presentshop. Med tvålar och änglar.

Farmor Saini Carlsson

 

Jag gråter som ett barn när jag tänker på att ge min älskade, älskade farmor kexchoklad i 80årspresent. Kanske för att när jag var barn var farmor världens bästa bullbagare och världen mesta chokladälskare. Som pratade i telefon styp i kvarten på finska och det enda man förstod var jaaaaaaah eller niiiiih eller Raulille. Hon var den som snabbt som attan la på äggvita på läppen jag tryckt mot en alldeles för varm bullplåt. Hon var den som berättade sagor om prinsar och prinsessor, drakar och troll, men också om hur det var när hon var liten. När det var krig i Finland och man var tvungen att springa fortfortfort från huset till källaren.

Den första jag hörde använda uttrycket kasta pengarna i sjön var farmor när hon, jag och lillasyster åkte finlandsfärja till Kousankoski och lillasyster inte ville äta köttbullar.

Och första gången hon frågade vilken dag det var dag, fyra gånger, på två minuter. Jag glömmer nog aldrig det. Vi satt i köket. Hon stekte pannkakor i rapsolja och den aldrig fungerande köksfläkten dånade högre än någonsin. Efter varje pannkaka undrade hon vilken dag det var idag. Men farmor, du frågade ju just det! Det är ju tisdag! Jaha, haha, jaså, ja, jag börjar bli gammal, man minns ju så dåligt då. Men jag såg nånstans i hennes ögon att hon nog insåg att det inte var ålderstecken. Att hon insåg att hon började gå samma väg som sin syster.

Jag kommer heller aldrig glömma när jag blev tvungen att lura i henne medicin med hjälp av en chokladbit. Jag kände mig så billig. Som att lura ett barn.

Det finns så mycket att säga, men samtidigt ingenting alls. Alzheimer är en av världens värsta jävla sjukdomar. Om jag kunde plocka bort en enda sjukdom från världen skulle det vara den.

Nu. För tio år sen.

Har en haft en ganska dålig dag, fast med god mat och trevligt fars dagfirande.

När jag har sovit dåligt eller lite vaknar jag ganska lätt, ganska trött och är skittrött hela dagen.

Jag lever. Hade höstlov förra veckan. Jobbade 30 timmar i helgen. Har haft en död ipod och en döende mobil idag. Och en död dator. Och ett pissigt prov. Men en fantastisk pojkvän och ett nytt nagellack. Och snällt butiksbiträde på kicks och prover på clarins ansiktstvål. Och 900 kronor i dricks som jag ska köpa busskort för så jag kan ha praktik i Tranås i två veckor. Jag har också sett ut som en apa idag. Det är bara öronen jag drog lite i. Annars har jag sett ut precis såhär.