Aslankisse på dator.
Aslan, mitt sötaste lilla lurvhjärta, jag älskar dig, men jag älskar inte när du ligger på min dator.
Thank God, we're not living in America.
Idag är en sån dag jag skulle kunna go bananas och skjuta ner alla jag ser. Så det är ju jävligt tur att jag inte bor i USA eller Irak och har fri tillgång till vapen.
OBS! Till eventuella psykvårdare: Nej, jag skulle givetvis inte skjuta ner människor, men jag är på jävligt dåligt humör idag.
Lilla Camilla och noll pengar.
Efter att ha följt Toni till jobbet gick jag hem till Camilla. "Bara en kopp te" blev till två och en massa prat och asgarv till halv tre.
Hennes öronhål hade växt igen (givetvis inte det som leder in i hörselgången utan piercinghålet) så jag skulle trycka igenom en nål men körde nålen så in i helvete snett. Sjukt roligt. Det löste sig till slut, men jag vet inte när jag skrattade så mycket sist.
När jag kom hem hade jag fått telefonräkningen. Inte lika roligt. Det är dyrt att vara i London och nykär. Lönen, som kommer på fredag, är borta redan innan jag fått den.
Aslankisse.
Blev fotosugen när jag väl hade börjat, så efter en timme och trettiotvå minuter i telefon med Toni (du behöver inte oroa dig, mamma. Det var inte jag som ringde honom.) tog jag lite bilder på världens absolut snyggaste(?) katt.
Sötaste suddet i världen.
Väldigt roligt att jag under samtalet med Toni fick veta att jag "verkar lite konstig" och "galen" (eller om det var "knäpp"). Är jag det? För jag har flera gånger fått höra "du är ju inte så jävla märklig ändå". (Haha, juste, jag är visst ful också. Himla märkligt det där.)
Lite Nikon-tid (med bilder)
Ibland glömmer jag bort hur mycket jag älskar min kamera. När jag fick den av min käraste mor i sjuttonårspresent (är det ett ord?) för snart två år sen tog jag typ trehundra bilder om dagen. När jag vred om från off till on idag har jag inte tagit en enda bild sen påskdagen och då var det Toni som tog senaste bilden. Men jag passade iallafall på att ta en massa bilder på det snyggaste och mest tacksamma motivet jag vet - mig själv. Tänkte att jag kunde uppdatera min profilbild på facebook. Kunde först inte bestämma mig för om det skulle bli den här:
Eller den här bilden (som det till slut blev och givetvis ville lägga sig ner):
Ett stycke London-bild.
Amazing that we got this far.
Har en ny favoritlåt just nu. OneRepublic – Secrets och för er som inte har typ Spotify Premium eller Unlimited finns youtube-länken här.
När jag var sex började jag spela fiol. Jag slutade när vi flyttade hit, till Jönköping, för nio år för att jag inte orkade öva på läxorna och få kramp i fingrarna. Fast jag vill minnas att jag var ganska duktig. Fast jag kommer ihåg att Frida som spelade cello var bättre än mig när vi spelade i ensemblen. Osäkert om det sporrade mig eller gav mig sämre självförtroende. Både och kanske.
Anyways, min poäng med det hela är att anledningen till att jag älskar Secrets är just för cello/fiol-spelet.
(Hehehe, två månader med Toni idag. Töntigt och mysigt. Puss!)
Linsjävlar.
Vår lilla Hussatan har ju, som jag skrev igår, snott och gömt mina glasögon. Det resulterade i migrän igår. Idag tänker jag minsann vara frisk, så jag satte i linser. Jag gillar linser, egentligen. Asgött att kunna ligga på Tonis bröst utan att jag måste bli blind först och inte kan se in i världens finaste ögon (det blir mer blått suddsuddsudd). Men grejen är den att mina linser suger. De är skitsvåra att få i och kliar så in i jävlar. Och de korrigerar inte mitt brytningsfel. Sux ass. Vi får se om de får sitta kvar hela dagen... Just nu verkar det inte riktigt så alls.
Oklart varför mitt högeröga ser ut som ett svart hål och vänsterögat ser brun-svart ut... Jag har gröna ögon, inget annat.
Skitmorgon och hussatan.
Jag tror att det bor en hussatan i vårt hus. Som en husalv fast det är Satan som har skickat den.
I helgen kunde jag omöjligen hitta min deo. Den försvann någon gång mellan det att Toni lånade den i mitt rum runt halv fem till jag själv skulle ha den hos Alexandra i Bankeryd. Den ligger inte någonstans i mitt rum. Den finns inte i Tonis bil. Den är helt enkelt borta. Men okej, det är en deo. Jag kan leva med att behöva köpa en ny.
Idag när jag inte bara vaknar med dundrande huvudvärk och svettig som en gris efter mardrömmar hela natten, kan jag inte heller hitta mina glasögon. Försvinnandet av dem är ännu märkligare. För de har trollats bort någon gång mellan det att jag la ifrån mig dem igårkväll innan jag gick och la mig runt ett och jag vaknade idag 07.22. Borta! Puts väck! Jävla hussatan.
Juste, Pärs bil åt upp min ring imorse också.
Nu jävlar!
Nä, nu jävlar ska jag ta tag i det här. Det här rummet. Jag tror att sist jag, personligen, städade var typ... Okej, jag ska inte ljuga, jag minns ärligt talat inte när jag faktiskt städade det här rummet med dammsugare och golvmopp senast. Jag vet bara att mamma hade städat fint när jag kom hem från USA förra (!) vintern. Osäkert om hon moppade då dock... Det kan alltså eventuellt vara några år sen sist.
En av anledningarna till att det ser ut som det gör (förutom det faktum att jag hatar att städa och inte vet hur man hänger upp och lägger tillbaka saker) är för att jag har liiiite för mycket kläder. Typ väldigt för mycket. Och då har jag ändå två hem plus Tonis rum att sprida ut dem i.
Så här ser det ut just nu.
Tittar man noga kan man faktiskt se den lilla, fina, rosa handdammsugaren och den fina, rosa, blommiga sopskyffeln under klädhögen.
Heja på mig!
Saknar Skipås och Kung Midas.
Jag har alltid känt stark just för att inte känna starkt för Navid Modiri & Gudarna. "Inte min musik" har jag hävdat. Men så satte jag igång Nils playlist Myspys och bläddrade lite bland låtarna för att se om det var någon låt man glömt, som man älskar för att man älskar allt man kopplar ihop med den. Så kom jag till Kung Midas med just Navid Modiri & Gudarna. Egentligen gillar jag ju inte den låten. Men så fick jag en sån känsla av att jag var i Skipås, i Wiklundarnas sommarhem och blev helt enkelt tvungen att lyssna på hela låten och bara ligga och lyssna, sakna och njuta. Kunde nästan känna glassen smälta i munnen där jag låg på kökssoffan i uterummet. Känna den vidrigt underbara doftstanken av tång. Höra Nils och David sjunga "jag vet det är tungt vännen, men det är lugnt vännen".
Datorberoende, eller?
Jag har längtat efter att ha min dator att sitta vid. Att kunna ta miljoner photo booth bilder och skriva blogginlägg dagarna i ända (enda? Eller är det ända som i rumpa?) och läsa alla mina 35+ bloggar varje dag, flera gånger. Och internetfönstershoppa. Men så sitter jag här, har gjort allt ovanstående (plus kollat på lägenheter, nyheter, väder) och nu har jag bara tråkigt. Vad är det som är såååå roooooligt med datorn, egentligen? I don't fat.
Förresten är det skitsvårt att ta skitsnygga photo booth bilder när man sitter i klassrummet. Iallafall om man inte vill uppfattas som lätt efterbliven.
Finnjävlar.
Det kan möjligen vara tredje gången jag pratar om finnar här. Alltså inte de som kommer från Finland utan om de äckliga talgfyllda prickarna man kan få på huden (i huden?). Även kallat acne. Det har alla dessa gånger handlat om det faktum att jag aldrig får finnar och blir lika irriterad och förvånad varje gång. Jag har liksom bäbisrumpahud på hela kroppen, nästan. Men den senaste veckan har jag börjat få en massa finnar, på jävligt märkliga ställen. Typ benet, nån cm under ögat där det gör svinont att klämma dem och nu en på armen. Nummer två på armen denna veckan till och med. Fast denna är större och äckliga. Rödare och gulare. Och mer envis än mig. För hur mycket jag än klämmer och peter och har mig är den där. Klias och gör ont. Jag gillar inte alls. Jag hatar till och med.
KOLLA HÄR LIKSOM!
Sömn sökes.
Skulle just skriva ett kaxigt inlägg om hur jag inte alls är trött. Trots att jag inte sovit mer än typ en och en halv timme. Men så insåg jag att jag bara sitter här och är apatisk och behöver en kopp kaffe innan jag funkar.
Jag är inne i en såndär period då jag inte sover så mycket, men funkar ganska bra ändå, bara jag får dricka kaffe också. Och det där med att "inte sova så mycket" har väldigt olika betydelse för olika människor har jag förstått. Vissa säger "jag måste ha åtta timmars sömn. Annars funkar inte jag." Och så finns det de som säger "det är inte så noga om det är åtta eller 12, bara det är några timmar". Och sen finns det de som är som mig.
Nån timme nån gång ibland kan funka för mig, ibland kanske lite för länge. Det kan liksom ta en månad, eller mer, innan jag kollapsar av sömnbrist för att jag inte sover mer än en eller två timmar per natt. Inte så bra egentligen, tror jag.
En jäkligt trött Viktoria med världens bästa Toni som bjöd på wienerbröd till frukost imorse. Och flyttar man in i kläder betyder det permanent. Jag bor i den här skjortan nu. Och t-shirten med, förresten.
Att vilja vara olyckligt kär.
Jag tror att det är lite fel på mig. Jag har världens finaste, bästa, snyggaste, mysigaste (osv) pojkvän i hela världen. Jag är hur kär som helst. Det är till och med så lyxigt att han är kär i mig också. Askalas. Det är jättejättebra. Och ja, jag ska sluta vara en tönt och skriva om hur mycket jag älskar honom. Jag lovar. För jag är cp.
Jag älskar att lyssna på musik som handlar om "åh, det är synd om mig. jag är dumpad/olyckligt kär" som typ Veronica Maggios nya album Satan i gatan eller nästan vad som helst med Lasse Lindh och tänka att "åååhhh, vad det är synd om mig hela tiden". Sen kommer jag på att "skit. det är ju inte synd om mig". Och sen kommer jag på att "åh! hihi. myyysigt att jag får pussas med världens finaste toni om några timmar. hihihi.". Då ångrar jag att för nån minut vill få vara olyckligt kär. Men jag känner ändå precis hur det känns. Och minns hur det är. Och tycker så synd om alla som är så olyckligt kära att det gör ont i hjärtat.
Photosession med kakorna. Och tom.
Har äntligenäntligenäntligen min egen dator igen. Det betyder inte bara att jag har alla mina älskade adobe-program utan att jag också kan ta en massa fantastiskt vackra bilder i photo booth. Eftersom det blir så högkvalitativa bilder förstår jag att ni är mycket glada.
Tom bor här en natt igen. Det innebär påfyllning av kylskåpet hos fam Mars/Mars Carlson/ Carlson Mars/Katterna. Vi köpte och tillagade tortellini med grädd/ostsås. Kanongott. Och helt sinnessjukt äckligt mättande. Vi köpte kakor också. Så nu sitter vi och dör.
Och ja, juste. Jag har världens finaste och bästa pojkvän i hela världen. Och jag har flyttat in i hans kläder.
