bra ibland.

Även om den här dagen har varit aningen... seg, så har den ändå varit rätt bra. Var ungefär tusen år sen till fotot (50 min), men eftersom vi kollade på film om nån fotograf och sedan skulle fota panorama, var det rätt lugnt.
-
Annars satt jag ännu en gång och var irriterad på att det i en klass med 32 j'vla elever bara finns tre som kan engagera sig i något som berör hela klassen. Därför har jag nu mejlat ett åkeri, så jag får hoppas att de svarar...
-
Har haft ett "möte" med Denin om ljud och ljus. Det låter bra, men nästan för bra...
-
Annars är jag glad att spotify finns med min awesome playlist så att jag slipper sitta o lyssna till människor som bara gör mig så irriterad att jag nästan exploderar. Ibland är livet bra.
-
Och om Lasse är definitionen av en nöjd katt på morgonen när jag går upp och han ligger kvar i sängen, så är David definitionen av världens bästa pojkvän. Så äre bara.

rent allmänt skrivande.

Har ungefär en miljon saker jag behöver få ur mig. Inte riktigt en miljon, men nästan.
-
Sedan en månad tillbaka har jag insett att jag inte ser på döden på samma sätt som innan jag blev kristen. Anledningen är Gunborgs död. Jag har aldrig träffat henne, vilket gör mig väldigt ledsen. Så mycket som David har berättat hade det vara roligt att få träffa denna fantastiska kvinna. Men nu blev det inte så, eftersom hon dog fyra dagar efter att jag nästan vill försökte tvinga David ta med mig till Värnamo. Jag gråter lite nu också.
David har sagt att han hoppades att Gunborg skulle vara med på hans bröllop. Jag hade hoppats på det med, men ja... Anyways: När hon dog kändes det som att hon ändå kommer vara med på Davids bröllop. Hon kommer ju inte sitta där bredvid Berit och Ingmar, men hon kommer liksom vara där. Om du fattar?
När Hannas kompis Victoria dog förra sommaren blev jag väldigt... Rörd. Jag var först rädd att det skulle vara Hanna själv när jag såg artikeln på Aftonbladet. När Hanna sen pratade om det, så tyckte jag så synd om henne. Hennes vän var borta. bara borta liksom och skulle aldrig komma tillbaka och hon skulle aldrig mer få träffa henne.
Med Gunborg känns det inte riktigt så. Det känns som att jag också kommer få träffa henne när jag inte lever längre. Om man nu hamnar i himlen eller var man hamnar, spelar inte så stor roll.
-
Något som gjort mig riktigt irriterad idag är Anton. Han hade bett om ett möte med oss idag. När jag hörde av mig till honom TJUGO MINUTER INNAN avsatt mötestid svarar han med att han inte hinner. Kul. Oproffesionellt tycker jag.
-
Det känns som att jag plötsligt inte har lika mycket att skriva, som för en kvart sen... Då är frågan om jag ska vara vaken i femtio minuter till och vänta på att David slutar jobba, eller om jag ska gå o lägga mig nu.

RSS 2.0