Mysmorgon, nästan.
Igårkväll frågade Toni om jag hade tänkt försova mig idag. Klart att jag inte hade tänkt det, så jag satte sju alarm. Gick upp efter fem av dem. Efter att Toni mumlande viskat att jag skulle mysa med honom en stund och sen tvingade upp mig.
Passade på att dubbelkolla när bussen gick. Fem över åtta kändes som en konstig tid, men tänkte att det var gött att det gick en buss som var i skolan en alldeles lagom tid. När jag sminkade mig började jag fundera på om den verkligen kunde gå fem över åtta och vara framme på Mariebo halv nio.
Mycket riktigt, det gjorde den inte. Den var framme på Mariebo fem över åtta och gick alltså för två minuter sen. Så jag tog istället bussen som skulle göra att jag bara skulle bli fem minuter sen.
Väl framme på juneporten vägrar busschauffören på 27an släppa på mig. Han stod still i två minuter vid rödljuset och vägrade öppna dörrarna. Nästa buss gick 20 minuter senare. Jag fick iochförsig tid till att köpa en stor, väldigt god, latte att piggna till med, men jag blev femtio minuter sen.
Så nej, jag tänte inte försova mig, men jag blev sen iallfall.
Happiness a la mode.
Youd think shed have the right to choose,
Love.
But I know this one,
Shes scared, just so afraid to loose.
tattoologist.
klicka på bilden...
Karin har fotat.
arg så jag gråter.
Idag är jag så in i helvetes jävla arg att jag gråter. No joke, watch out!
världens snyggaste kille.
(ja, jag har träffat alla.)
♥
"så att jag kan köpa mig nåt litet att äta."
att det finns människor som inte har det så bra i världen, det vet jag.
att det finns människor som inte har någonstans att bo och inga pengar, det vet jag.
att det finns människor som super och knarkar för alla sina pengar, det vet jag.
men att det finns människor som skulle kunna komma fram till mig när jag står och väntar på bussen och fråga mig "om jag har något litet jag kanske kan ge henne så att hon kan köpa sig nåt litet att äta" har aldrig slagit mig.
en liten, ganska tandlös kvinna som jag ser på juneporten nästan varje dag. jag har aldrig tänkt på att hon skulle kunna vara utan pengar, hem och mat. att hon skulle kunna komma fram till mig och be mig om något, vad som helst, så att hon kan äta något.
efter att hela dagen ha målat vårat klassrum och skämt bort mina klasskamrater med godis, chips och läsk men ger denna lilla människa svaret "nej, tyvär, jag har inte fått mitt studiebidrag än" ger mig världens värsta känsla i magen.
hon gick iväg med hasande steg och jag har ingen aning om vad hon gör nu. jag hoppas att hon har hittat en trappuppgång att sova i eller någon annan som gav henne en peng till något litet att äta. hoppet är ju det sista som lämnar människan.
Föreläsning.
hej, jag lever och har inte glömt bort bloggen. har haft föreläsning på högskolan idag.
sen åkte jag hem och var snygg.
PUSS!
Skittrött och tankspridd.
Har varit hur jäkla trött som helst hela dagen. Blev så jäkla irriterad på Toni som glömde bort sin bil och inte kunde komma hit o säga godnatt, bara för att jag är skittrött. Jättedumt och väldigt onödigt. Men nu kan jag iallafall lik förbannat inte somna.
Det har hänt så mycket konstigt de senaste dagarna.
Stefan Liv har dött. I en flygolycka. Det är större risk med bilolyckor och han har åkt runt hela landet i en buss men dör i en jävla flygplanskrasch. Jag reagerade starkare på hans död än på min styvmammas pappas död. Jag har aldrig träffat Stefan Liv. Kanske sett honom på stan nån gång. Jag var tvungen att gå ut från klassrummet för att tårarna bara inte slutade rinna.
"Och en olycka kommer aldrig ensam."
Idag fick vi veta att en föredetta klasskompis och hans pappa varit med om en motorcykelolycka i helgen. Hans pappa dog.
En annan pappa till en annan elev på skolan dog också inatt.
Kan folk inte bara sluta dö lite? Bara lite? Tre på mindre än en vecka.
Ja, jag vet att det dör hur många hundratusen människor som helst om dagen, men detta är nära. Detta är här.
Samtidigt är det exakt tio år sen tretusen människor dog i New York. Tretusen är jävligt många människor.
Fy fan för döden. Men mer fan för de som inte uppskattar livet.
Uppdatering.
Hej.
Sen sist (vilket är en månad och en dag sen eftersom jag och Toni har varit vi i sex månader och en dag idag) har jag börjat i skolan igen. Samma skola men inte samma program. Nu blir det journalist i två år och det känns skitbra. Inte ångrat mig en sekund.
Annat jag hunnit med... Eh, jobbat skitmycket. Köpt mina första mer höstvänliga skor sen jag gick i högstadiet; världens finaste svarta skinnkängor. Det kommer kanske en bild nån gång senare.
Jaha, mer då? har dragit på mig en monsterförkylning med tillhörande feber och helt sinnesjuk heshet.
Nä, jag har ingen lust alls att skriva idag.
Hejdå.
