insomniia

utåt är jag självsäker as hell, jag är glad och framåt. social och trevlig. Folk ser mig som någon som älskar mig själv och har det lätt för mig. 

Okej då, sure thing, jag är jävligt söt och jag är social och åtminståne ganska trevlig. om jag orkar.

men inåt, i mig själv, skulle jag aldrig vilja ge ens min värsta fiende så som jag känner.

HEYEMOGIRL!

Nej men liksom...  skolan går bajs. eftersom... ja, jag orkar itne. pappa är efterbliven och jag är för feg för att våga säga att jag inte vill bo där. susanne är bäst. fast med delad plats med elin typ. för att de är bra på olika vis. elin är och kommer alltid att vara  MIN elin. susanne är susanne.

och egentligen, så vet jag inte riktigt varför jag är så jävla ledsen på livet. vad äre som är fel liksom?

ALLT.

okej, vi försöker igen: vad är INTE fel?

INGET?

right.. 

det här går ju bra. heja mig..

okej, nu vet jag. jag är ett as. THAT'S WHY I HATE MY LIFE! 

Stackars jävla helvete. VAR ALDRIG SNÄLL MOT MIG, i mitt liv finns inte what goes around comes back around. alls typ.

eller jo, ibland.. men itne... när det gäller sånt där jobbigt som kärlek.

kärlek för mig är att jag älskar elin över allt annat på hela jorden. för att hon är.. elin.

men sen kommer den där "flicka möter pojke, blir kära i varandra, lever lyckliga i alla sina dagar"-kärleken.

för mig är den... det jag hade med walter. och det suger. för att jag vet, att han vill ha mig som sin vän. och det är ju faktiskt bättre än ingenting. mycketmycketMYCKETmycket bättre än ingenting. 

eller typ.. jonathan. i somras. det var faktiskt någonting jag tyckte om. NÅGON jag tyckte om.

PÅ RÄTT JÄVLA SÄTT.

fan. fan. fan. fan. fan. fan. fan. fan. 

fan.

helvetespissjävlaskit.

ungefär så.