insomniia

jag kom på sen att det kanske inte alls är så att jag vill ha walter. eller snarare inte har släppt honom...

eller fan. jag vet inte.

jag vet bara att jag tog ett stort steg idag och lyssnade på lyrical lies och curse of curves. det var jävligt jobbigt. men.. på nåt vis känns det som att.. hej jag låter som i en film eller nån annan äcklig tonårsbok... nånting släppte. ja, alltså lite sådär att det inte knns lika jobbigt att tänka på fräs som fräs längre. 

och... ja. 

jag har även berättat för pappa att jag tycker att det var dåligt av honom att fått mig att vara så gott som anorektisk. han fick dåligt samvete. han borde ha det.