insomniia

-

Sedan en månad tillbaka har jag insett att jag inte ser på döden på samma sätt som innan jag blev kristen. Anledningen är Gunborgs död. Jag har aldrig träffat henne, vilket gör mig väldigt ledsen. Så mycket som David har berättat hade det vara roligt att få träffa denna fantastiska kvinna. Men nu blev det inte så, eftersom hon dog fyra dagar efter att jag nästan vill försökte tvinga David ta med mig till Värnamo. Jag gråter lite nu också.

David har sagt att han hoppades att Gunborg skulle vara med på hans bröllop. Jag hade hoppats på det med, men ja... Anyways: När hon dog kändes det som att hon ändå kommer vara med på Davids bröllop. Hon kommer ju inte sitta där bredvid Berit och Ingmar, men hon kommer liksom vara där. Om du fattar?

När Hannas kompis Victoria dog förra sommaren blev jag väldigt... Rörd. Jag var först rädd att det skulle vara Hanna själv när jag såg artikeln på Aftonbladet. När Hanna sen pratade om det, så tyckte jag så synd om henne. Hennes vän var borta. bara borta liksom och skulle aldrig komma tillbaka och hon skulle aldrig mer få träffa henne.

Med Gunborg känns det inte riktigt så. Det känns som att jag också kommer få träffa henne när jag inte lever längre. Om man nu hamnar i himlen eller var man hamnar, spelar inte så stor roll.

-

Något som gjort mig riktigt irriterad idag är Anton. Han hade bett om ett möte med oss idag. När jag hörde av mig till honom TJUGO MINUTER INNAN avsatt mötestid svarar han med att han inte hinner. Kul. Oproffesionellt tycker jag.

-

Det känns som att jag plötsligt inte har lika mycket att skriva, som för en kvart sen... Då är frågan om jag ska vara vaken i femtio minuter till och vänta på att David slutar jobba, eller om jag ska gå o lägga mig nu.