Lilla Camilla och noll pengar.
Efter att ha följt Toni till jobbet gick jag hem till Camilla. "Bara en kopp te" blev till två och en massa prat och asgarv till halv tre.
Hennes öronhål hade växt igen (givetvis inte det som leder in i hörselgången utan piercinghålet) så jag skulle trycka igenom en nål men körde nålen så in i helvete snett. Sjukt roligt. Det löste sig till slut, men jag vet inte när jag skrattade så mycket sist.
När jag kom hem hade jag fått telefonräkningen. Inte lika roligt. Det är dyrt att vara i London och nykär. Lönen, som kommer på fredag, är borta redan innan jag fått den.
Kommentarer
Trackback
