Skittrött och tankspridd.
Har varit hur jäkla trött som helst hela dagen. Blev så jäkla irriterad på Toni som glömde bort sin bil och inte kunde komma hit o säga godnatt, bara för att jag är skittrött. Jättedumt och väldigt onödigt. Men nu kan jag iallafall lik förbannat inte somna.
Det har hänt så mycket konstigt de senaste dagarna.
Stefan Liv har dött. I en flygolycka. Det är större risk med bilolyckor och han har åkt runt hela landet i en buss men dör i en jävla flygplanskrasch. Jag reagerade starkare på hans död än på min styvmammas pappas död. Jag har aldrig träffat Stefan Liv. Kanske sett honom på stan nån gång. Jag var tvungen att gå ut från klassrummet för att tårarna bara inte slutade rinna.
"Och en olycka kommer aldrig ensam."
Idag fick vi veta att en föredetta klasskompis och hans pappa varit med om en motorcykelolycka i helgen. Hans pappa dog.
En annan pappa till en annan elev på skolan dog också inatt.
Kan folk inte bara sluta dö lite? Bara lite? Tre på mindre än en vecka.
Ja, jag vet att det dör hur många hundratusen människor som helst om dagen, men detta är nära. Detta är här.
Samtidigt är det exakt tio år sen tretusen människor dog i New York. Tretusen är jävligt många människor.
Fy fan för döden. Men mer fan för de som inte uppskattar livet.
Kommentarer
Trackback
