Gråtmusik?

Är det musik att gråta till eller musik att börja gråta av?

För ett tag sen, typ en månad eller så, tänkte jag på det här med gråtmusik. Antingen kan man se det som musik att gråta till, alltså när man är ledsen lyssnar man på den musiken för att man ska gråta lite till. Eller så är man en sån, som jag, som behöver gråta ibland och därmed också behöver musik att bli lite ledsen av.


Jag kan till exempel nästan aldrig lyssna på I will follow you in to the dark utan att börja gråta mot slutet för att det är så sorgligt. Behöver jag gråta lite skulle det funka alldeles utmärkt att kolla på en film som handlar om någon som har alzheimer och sen lyssna på den låten och så skulle jag nog kunna gråta i flera timmar.

...


Yep.

Kommentarer
Postat av: Lovisa

Älskar I will follow you into the dark. Och Someday you will be loved. Och What Sarah said. Alla bara. Heh. Melissa Horn funkar alltid, eller kanske inte om man är kär och galen iof.. Joshua Radin, Damien Rice. Skulle kunna rada upp massa men det är mest heartbreak music...

2012-04-10 @ 21:08:48
URL: http://lolahrydqvist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0