Hårmascarans icke-varande besvikelse.
Vi är just i starten för tema-tidningen Tempo som alla journalistettor gör varje vår. Temat för i år är hår (...). Sofia nämnde just hårmascarorna och jag mindes en gång för oerhört många år sen då hårmascarorna var inne.
Jag hade namnsdag. Jag var nog 7 eller 8 år gammal. Jag hade så otroligt länge och så väldigt gärna velat ha och önskat mig en hårmascara. Eftersom jag fyller år under sommarlovet var det ju ingen som skulle se om jag hade hårmascara då. Men min namnsdag är i mars. Jag såg chansen.
Jag blev väckt med frukost på sängen och vad är det för en dag. Och ett paket. Alldeles lagom stort för att det skulle kunna innehålla en hårmascara. Jag öppnade paketet och där, där var det en mascara! En helt vanlig ögonfransmascara. Det insåg jag dock inte fören mamma tittat på mig och undrat varför jag hade mascara i håret.
Förstå besvikelsen när jag insåg att det jag hade i håret var en blå nittiotalsmascara som inte gick bort. Inte en rosa hårmascara. Och jag kunde inte förklara varför jag var så arg och så ledsen och så besviken.
Varje gång jag tänker på det får jag ont i hjärtat. Ont i magen. Och jag blir så ledsen över hur arg jag var på mamma. Jag hatade henne för att hon gett mig en helt vanlig mascara.
Kommentarer
Postat av: mamma
Förlåt!
Jag hade nog inte riktigt förstått vad du ville ha.
Hårmascara? Har inte ens hört talas om det! Inte nu,inte då...inte undra på att det blev fel! Men du kanske inte hade uttryckt dig tillräckligt tydligt utan mest tänkt för dig själv och stämt av att jag förstått. Kommunikation kan vara svårt ibland
Trackback
